ARBETSLÖS / Sista dagen

Gårdagen var blandade känslor. Ni vet när man längtat efter något sådär otroligt länge, typ som julafton när man var liten. Man räknar ner månaderna, sedan veckorna, följt av dagar, timmar, minuter och sekunder. Sedan när man väl är där. När den där dagen man gått och väntat och längtat efter så mycket att det nästan har gjort ont inuti en. När den dagen äntligen är där, ja då känns det lite läskigt. Eller snarare overkligt. Det känns som att man ser sig själv ovanifrån som på film och varenda rörelse blir till slow motion. Ungefär så kändes det när jag igår drog upp butikens dörrar för en sista gång. Ett ställe där jag spenderat mer vakna timmar på än någon annan plats de senaste 3 åren. Som ett slutet kapitel. Sista dörren smälldes igen och jag sa farväl till ett kapitel i mitt liv som nu är slut.

Men på samma gång har något aldrig känts mer rätt, förstår ni vad jag menar? Det känns som att nu börjar livet. Nu börjar allt jag alltid velat göra men alltid varit för rädd för att göra. Det är nu jag kastar mig ut i världen med min pojkvän + 2 ryggsäckar. Det är nu jag ska satsa allt jag har och göra det mesta utav allt.

Dagens uppenbarelse: har aldrig känt mig mer fri, glad och lycklig.

Nu ska jag slänga på mig gympadojjor och träningskläder och springa iväg på HIIT-träningen på gymmet! Efteråt ska jag möta upp min syster och Mamma för lite lunch. Har massvis att hinna med idag. Vi hörs mer sen!

- - - -

Yesterday was mixed feelings. You know when you have been longing after something for so so long, kind of when you as a child couldn't wait for Christmas. You start with counting down the months, then the weeks, followed by the days, hours, minutes and seconds. And then when you hit the end station. When you have finally arrived at the destination and the day is there. The day that you've been waiting for so long that it has hurt inside of you. Well yeah, then all of a sudden everything feels a bit scary. Or surreal might be the word that I'm looking for. It feels like you are watching yourself from above like in a movie and every single movement you make turn into slow motion. That was the feeling I felt when I opened up the doors at work one last time yesterday. This place where I have spent more of my awaken hours than any other place during these last 3 years of my life. Like a closed chapter. The last door went into the hidden wall with a bang and I said goodbye to a finished chapter of my life.

But at the same time nothing has ever felt more right, if you know what I mean? It really feels like my life is starting now. Everything that I always wanted to do but always been too scared to do is happening right now. Now is the time when I throw myself out in the world with my boyfriend and 2 backpacks. Now is the time when I'm going to give it my all and make the most out of everything.

Todays realisation: I have never felt more free, alive and happy.

I'm just about to put on my gym shoes and head to the HIIT workout at the gym. Afterwards I am meeting you with my sister and mom for lunch. Have lots to do today. Speak more later babes!

Gillar