NÄSTAN AVSLÄNGD PÅ TÅGET

Hej finisar! Hur mår ni? Hoppas ni haft en skön helg. Jag måste bara berätta om vad som hände på tåget hem från Köpenhamn! Hade nästan glömt av att dela med mig!

Såå, jag och Tino hade spenderat min födelsedag + en mini get away i Köpenhamn och var på väg hem. Vi var lyckliga och nöjda. Hade ätit upp oss innan så vi började bli sådär mätta och sömniga. Såg fram emot att sova några timmar på tåget på väg hem. Vi la oss tillrätta och slumrade till lite halvt på varsin sida om bordet.

Det kändes som att jag knappt hann flimra till med ögonen innan en stor man stod och trampade otåligt med sina svarta kängor några centimeter ifrån oss och ryter till något för att väcka oss. Jag kikar halvsovande upp med ena ögat och ser polisuniformen lysa upp. Jag blir med ens spikrak i ryggen och nickar mitt mest uppfostrade hej jag bara kan. Han frågar efter att få se våra pass. ”våra pass??” Frågar jag högt som att jag knappt förstår vad han menar. Våra pass. Oh herregud våra pass, dom ligger ju hemma i Sverige!! Jag kan inte ens låtsas som att vi har dom för sanningen är ju den att jag helt hade glömt av tanken på att ens ta med några pass. Han frågar Tino ytterligare en gång efter hans pass. Denna gången mer otåligt. Tino som precis vaknat till säger ”sorry mate, I only speak English”. Han frågar ännu en gång men på engelska denna gången och Tino kollar på mig som att jag säkerligen har dom. Mannen vänder sig mot mig och jag bara ”näää alltså, jag har inte ens tänkt tanken. Glömde. Eheh. Sozza.” Han fortsätter grilla Tino och frågar efter hans pass som att han inte hört vad jag precis sa. Sedan började han istället fråga varför han inte har med sig sitt pass osv osv. Det var precis som att han försökte förstå varför vi ljög. Bara det att vi inte ljög. Han undrade hur vi hade lyckats komma till Köpenhamn, och anledningen är den att ingen hade frågat oss om våra pass på ditvägen. Jobbigt om vi hade blivit avslängda på ditvägen liksom.


Så tur i oturen var väl ändå att det skedde på vägen hem och att han till slut gav upp och insåg att vi faktiskt bara hade glömt våra pass och lät oss åka vidare. Vi pustade ut och tackade gudarna för att vi har en sån tur. Haha ja ni kan ju gissa om vi lyckades somna efter den händelsen? Ikke, satt helt uppspelt resten av tågresan hem. Aldrig glömma pass vart jag än ska, någonsin igen. Jag får ofta höra att vi alltid lyckas ha en sån himla tur när sånt här händer och alltid lyckas komma undan och jäklar om jag var lycklig över den "turen" just då i det ögonblicket, när vårt tåg fortsatte rulla hem mot Göteborg med oss i.

- - - - - -

Hello lovelies! How are you? I hope you had a nice weekend. I just have to tell you what happened when we were on our way home from Copenhagen! I had almost forgot about it!

Soo, me and Tino had just been in Copenhagen to celebrate my birthday / mini weekend away and was on our way home on the train. We we´re happy and satisfied and had just filled our bellies with food and started to feel a bit sleepy. I was looking forward to sleeping for a couple of hours on the train. We lied down on one side each and made ourselves as comfortable as we could.

I felt as if I only had closed my eyes for a second until a big tall man with black boots were impatiently stomping with his shoes a couple of centimeters away from us. It woke me up and I looked up with one eye closed and I saw a police uniform in front of me. In half a second I jumped up straight as a wall and tried to nod in my most polite way ever towards the border police. He asks to see our passports. "Passports?" I asked a bit confused as if I had no idea what he was talking about. Our passports. Oh my god, our passports are lying in the apartment back home in Sweden!! I couldn´t even pretend to look for them in my bag because the truth is that I had completely forgotten about them. He asks Tino a second time for his passport and Tino who had just woken up looks up at him and says "sorry mate, I only speak English". The guy repeats himself in English this time and Tino looks at me as if he is assuming that I have them in my bag. The man turns to me and I´m just like "eeeh, nooo sorry, like honestly I forgot, Sozza..". He keeps grilling Tino and asks him once again for his passport as if he didn´t hear a word of what I´ve just said. Then he asks why he doesn´t have it etc. etc. I felt as if he was only asking all these questions to understand why we were lying. But the truth is that we weren´t lying at all. He asked how we managed to go to Copenhagen in the first place, and the answer is that we never got asked on the way there. Which made me realize that it would have been so annoying if we would have gotten asked on the way there and then got kicked out.

So somehow we had some good luck with us in the unlucky situation because we got caught on our way home and not on the way there and eventually the guy gave up and let us stay on the train anyway. We breathed out and thanked the gods for the good luck that we have sometimes. Haha well you can guess if we could fall asleep after that? Nope, I was wide awake the whole journey home to Gothenburg. I will never forget a passport ever again when going anywhere. It´s funny because people always tell me that whenever things like these happens me and Tino always end up getting away having really good luck. And boy, was I happy over that "good luck" of ours when the train rolled home to Sweden, with us in it.


  • Nära Göteborg

Gillar