NEARLY KIDNAPPED AND ROBBED IN L.A - FIRST DAY

Alltså wow. Har levt livet dom senaste dagarna här i L.A. Vilket place! Så mycket att se och så mycket att göra. Vill typ flytta hit. Livet verkar alltid så härligt och lätt när man bor nära magiska stränder. Dom senaste två dagarna bodde vi precis vid stranden nära alla lyxvillor och rika peeps. Solbruna människor som skejtar runt med högtalare på sina axlar med hög musik som pumpar ut ur högtalarna. Här tar människorna ett kliv ut ur sitt hus och så är man mitt på stranden för sin dagliga morgonpw med sina två hundar innan frukost på en utav sina breda altaner. Alla har ett megastort hus och lever glamorösa jetset-liv.

Första dagen i L.A så bodde vi i Downtown. Vi hade hört att det var stället att bo på, bara att vi bodde på fel ände av Downtown haha. Vilket innebar att första dagen promenerade vi i timmar för att ta oss till något och det var riktigt läskigt på kvällen utanför oss. Första natten var det någon som knackade på våran dörr precis när vi hade somnat runt 12-tiden. Tino flyger upp ur sängen och ska gå och öppna dörren men jag får panik som är helt förvirrad och yrvaken och ba skriker "Neeeejjjj öppna förfan inte..!" Mina två första tankar var att det antingen är:
1. någon som sett oss och nu ska råna och kidnappa oss. (vi var dom enda turisterna på hela hotellet bland alla gangsters och gäng)
2. någon som nu tänker mörda oss, sen ta alla våra pengar och grejer och dumpa våra kroppar i en flod någonstans.


Hahah kalla mig dramatisk men jag har nog sett för många gangsterfimer om Amerika. Så ville inte ta chansen.
Men det var verkligen sjukt läskigt. Dom pillade med låset och knackade. Vi låg som två stela sardiner under täcket och vågade knappt andas för att dom inte skulle höra oss. Sen blev det tyst en lång stund och jag höll precis på att somna då någon bankade som en galning igen och ryckte i handtaget i en halvtimma. Creep. I det ögonblicket tänkte jag att jag måste skaffa en pistol hahaha nu när jag tänker tillbaka så skrattar jag bara över hur dramatisk jag var.


Dagen efter såg vi att vi hade parkerat helt snett och att personen bredvid hade fått parkera supertajt bredvid oss. Då slog det oss att det var nog därför den personen hade stått och knackat i en timma - FÖR ATT
KUNNA PARKERA SIN BIL. Hahahahahaha gud. Stackarn hade säkert varit jätteirriterad. Men som sagt, man kan ju aldrig veta om det är någon galning så bättre att inte ta risken! (Mama would of been proud of me som inte öppnade dörren för främlingar)


Nu ska vi till Viva Las Vegas för att kamma hem ett par miljoner, puss & all kärlek till er! Stay safe och öppna inga dörrar för någon, även om det bara handlar om en felparkerad bil! ;)

Gillar