Mest lÀsta

    The worst goodbye

    my babies, always wanting to be close to me whatever I'm doing. If I'm moving from one room to another they aways follow and curl up next to me đŸ˜­â€

    Hej lovelies,

    Flyttkaos pÄgÄr för fullt men nu Àr vi rÀtt fÀrdiga. Idag var en tuff dag. Vi sa farvÀl till vÄra Àlskade lilla Kiki och Koko. Vi visste att det skulle ske förr eller senare men jag tror att vi har levt i förnekelse det senaste för jisses sÄ ont det gjorde i mig idag. Det var en av de jobbigaste situationerna i mitt liv. NÀr jag bar ner Kiki, som snÀllt kurade ihop sig till en boll i min famn och gömde huvudet i min armhÄla som hon alltid brukar göra nÀr hon vill ha nÀrhet. I hissen pÄ vÀg ner till hennes nya familjs bil sÄ kollade hon upp pÄ mig. Jag kommer aldrig glömma den blicken. Med sina stora runda ögon kollade hon pÄ mig, mjauade sitt söta lilla mjau och blinkade mot mig. Som för att sÀga "det Àr okej mamma. Jag förstÄr". Bara tanken pÄ det nu fÄr mig att vilja brista ut i grÄt igen. Hur kan tvÄ katter kÀnnas som ens riktiga barn? För sÄ kÀnns det och jag kÀnner mig alldeles tom. Tom pÄ luft just nu. KÀnner mig ocksÄ som vÀrldens sÀmsta "mamma". Fy vad hemskt detta Àr. BÄde jag och Tino har varit helt nere hela kvÀllen.

    Planen var egentligen att nÄgon i min nÀrhet skulle ta dom sÄ att vi om nÄgra Är kan fÄ tillbaka dom men dÄ den ena planen efter den andra sket sig sÄ blev vi tvungna att lÀgga ut en annons. Jobbigaste vi har gjort.

    Men jag ska försöka att tĂ€nka positivt, att dom kommer fĂ„ det bra och att vi antagligen kommer sakna dom mer Ă€n vad dom kommer sakna oss. Dom kommer gĂ„ vidare och fortsĂ€tta med sina kattliv. Och kanske en dag, kan vi fĂ„ trĂ€ffa dom igen. Åh vad jag saknar dom. Nej nu mĂ„ste jag ta tag och göra nĂ„got annat sĂ„ att jag inte börjar grĂ„ta igen. KĂ€nner mig redan som ett rött svullet russin just nu. Pusshej.

    - - - - - -

    Hi lovelies,

    The moving chaos is real but we are nearly done now. Today was a really tough day. We said good bye to our beloved little Kiki and Koko. We knew all along that this would have to happen sooner or later but I think that we have been living in denial because jeez it hurt so much today. One of the hardest situations that I have ever been in. When I carried Kiki down, she was being such a good baby and curled up into a ball in my arms and hid her little head in my arm pit like she always does when she wants to be close. And in the elevator on our way down to her new families car she looked up at me. I will never forget the look that she gave me. With her big round eyes she meowed a sweet little meow and blinked at me. As if to say "itÂŽs ok mom, I understand". Just the thought of that makes me wanna burst into tears again. How can two cats feel like your children? Because that is exactly what they feel like to me and right now I just feel empty. Feels like I have no air left inside of me. I also feel like the worlds worst "mom". This is so horrible. Both me and Tino have been feeling down all night.

    The original plan was to have somebody close to us taking the cats so that we in a few years can have them back but then one plan after another got crushed so we were forced to put an ad up of them. Hardest thing we've ever done.

    But I will try and stay positive, I will try to think that they will have a good life and that we probably will miss them more than they will miss us. They will forget and move on with their little cat lives. And maybe one day, we can meet again. Phuu, I gotta go and do something else now so that I don't think about this because I cant cry anymore. Already looking like a red swollen raisin. Over n out. x