Mest lästa

    Unexpected Hospital Visit

    Plötsligt ändrade planer för dagen när nr 1. min drönare inte fungerade att få igång. Kul när vi ska till risfälten och hade tänkt använda drönaren där. Men men what to do? Bara att bita i det sura äpplet, åka hela vägen tillbaka till Denpasar (enda stället med drönarsaker i Bali typ) och köpa ett helt nytt batteri för över det dubbla priset av vad det kostar i Sverige. Och nr 2. vi fick höra att det är en endemi av japansk hjärninflammation orsakade av myggor i Indonesien samt stora delar av övriga Asien just nu. Typiskt när man har exakt alla vaccin som finns men inte tagit just den. Då vi inte vill ta några risker så började vi dagen med att gå till ett sjukhus. Tyvärr hade dom inte just det vaccinet. Tjejen i receptionen rekommenderade ett annat ställe runt hörnet så vi vandrade dit istället. Därinne förstod dom knappt vad vi menade. Till slut insåg dom vilket vaccin vi menade. Vi båda nickade entusiastiskt och sa att ja det är exakt det vi vill ha. Alla 4 nickar glatt, skrattar, glada över att vi äntligen förstod varann. Hade dom det vaccinet? Nope. Men det fanns ett annat sjukhus några kilometer utanför staden. Vi kallade på en taxi och påbörjade färden mot sjukhuset.

    Vi klev rätt in i akutsalen där det bara var fördraget med gardiner runt de sjuka människorna som låg där inne. Sjuksköterskor skyndade runt mellan de olika patienterna. I mitten satt det en kvinna som vi gick fram till. Vi frågade om vaccin men dom hade inte det där heller. Det var ganska traumatiskt för när hon skulle ringa runt och kolla om andra ställen hade det åt oss så började en patient skrika något alldeles hjärtskärande. Lät som någon höll på att dö av smärta, vi hörde gråt i bakgrunden och något av de värsta skriken jag hört. Fick jättedålig magkänsla därinne. Men kvinnan var superhjälpsam och bad en annan klinik lägga undan 2 vaccinsprutor åt oss. Äntligen ett ställe som har.

    Taxichauffören körde oss dit, vilket var väldigt långt bort. Han var så himla snäll och på vägen lärde han oss balinesiska ord. När vi kom fram till sjukhuset så fick vi vänta hur länge som helst. När det äntligen var min tur fick jag kliva in i ett rum. En sjuksköterska satt vid datorn. Ett barn satt i hennes knä och kollade på Youtubevideos på mobilen (haha what?) Två andra sköterskor log och vinkade in mig och bad mig sätta mig ner. Dom tog blodtryck och frågade frågor. Sprutan gick fort och dom var supergulliga. Sedan var det Tinos tur och jag väntade utanför och hörde hur dom garvade sönder därinne. Lät som dom hade värsta partyt haha. Balineser är så himla gulliga och glada!

    Nu är vi hemma efter en hel dag av sjukhusletande och lättade över att vi tagit sprutan i alla fall. Nu är det bara att rolla på hur mycket myggskydd som helst de närmsta veckorna till vaccinet börjat verka. Tack och hej nu blir det sängen! Puss finisar!


    All of a sudden changed plans when 1. my drone wouldn't start. Great when we planned on using it at the beautiful rice fields here in Ubud. But what to do? We just have to bite the bullet, go all the way back to Denpasar again (pretty much the only electronic store with stuff for drones in Bali) and buy a whole new battery which will cost more than double the price of what you'll get it for in Sweden. And 2. we found out that there is an endemic of the Japanese encephalitis caused by the mosquitos right now in Indonesia. Typical when we have about all of the vaccines there is except for this one. Since we don't want to take any unnecessary risks we started walking towards the hospital. Unfortunately they didn't have that vaccine in there and the girl in the reception told us to try another place around the corner. We went there but the girls in there didn´t know what we were talking about at first. Finally they did understand and we were nodding and said that yes that is the one! All 4 of us nodding, laughing and happy to finally understand each other. Did they have it? Nope, but they told us there is another hospital further outside of the city. We got a taxi and started our way to the hospital.

    We walked straight into the ER where there were sick people everywhere with just some curtains covering their beds. Nurses were rushing in and out of the rooms where the patients were laying. In the middle of the room there was a girl sitting and we walked up to her and asked if they had the vaccine there. She told us they didn't have any in there either. It was quite traumatic in there because as she said she would call other places for us to see if they had the shots a girl started screaming incredibly loud. It sounded like someone was dying from something very painful, we heard some crying in the background and the worst screams that I've ever heard. I got a really horrible feeling being in there but the woman was very helpful and asked a place to put away two shots of the vaccine for us. Finally a place that had some!

    The same taxi driver drove us there and it was very far away from the city. He was so kind and on the way he taught us balinese words. When we arrived at the hospital we had to wait for ages. When it finally was my turn I walked into the room. One nurse was sitting in front of the computer, a child was sitting in her lap watching Youtube videos on his phone (haha what?) and two other nurses waved me in to sit down. They checked my blood pressure and asked questions. Getting the shot went quickly and they were all super friendly and nice. Afterwards it was Tino´s turn and I waited outside. All I could hear was laughter, they were all laughing like crazy and it sounded like they were having a party in there haha. Balinese people are so cute and happy all the time!

    Now we are finally back home after a long day of hospital hunting and very relieved that we now have had the vaccination. Now we just have to overuse the mosquito roller for a couple of weeks until we are protected. Now: bed time! G’night!

    Gillar