WHY I WANTED A NEW LIFE

Jag ska vara ärlig, jag har dragit mig lite för att skriva detta blogginlägget. Varför? Mest för att jag är så rädd att det ska komma ut fel eller att mitt meddelande inte ska gå hela vägen fram. Men även för att det betyder så otroligt mycket för mig och för att det förhoppningsvis är detta jag kan tillbringa mina nästkommande år med att göra.

Något hände detta året. Något inom mig förändrades. Jag reste till Marocko i Januari med 3 tjejkompisar och innan jag åkte hade jag ingen aning om hur mycket känslor den resan skulle väcka inom mig, hur mycket nya insikter jag skulle komma fram till och mest av allt: jag insåg vad jag ville göra med mitt liv. Vad som är värt något och vad som inte är vört något. Så efter en omtumlande resa och efter att ha tagit farväl av mina vänner som alla skulle åt olika håll (en till Nya Zeeland, en annan till England och en tredje till Skottland) på flygplatsen i London så kände jag mig sådär tom som man bara känner sig efter en omtumlande, fantastisk och härlig resa. Och jag visste att inget skulle bli detsamma igen.


Ända sedan jag var liten så har jag alltid haft ett starkt behov av att vara annorlunda. Jag vet inte vart det kommer ifrån men så länge jag kan minnas så har jag alltid gjort tvärtom vad alla andra har gjort. När jag frågade Mamma om jag skulle ha min gula eller rosa klänning och hon sa rosa, så tog jag den gula. Hon har alltid sagt "Ingen ide att du frågar mig om råd för du gör ändå alltid som du vill" haha.

Så kanske har det något med saken att göra. Kanske är det därför som jag har bestämt mig för att gå emot strömmen och ge upp mitt jobb, ge upp min lägenhet och alla ting som jag någonsin har ägt för att kasta mig ut i världen, för att hitta mitt liv, fånga det och aldrig låta någon annan bestämma över mig eller vad jag ska göra. Det finns många anledningar till varför jag valde att ge upp mitt gamla liv för ett liv på resande fot och en utav dom är för att jag inte vill vara en i mängden. Samhället är uppbyggt med en "guldregel" som i princip säger till oss att var och en ska: gå i skolan, ta studenten, skaffa ett jobb, en bil, kanske en hund eller katt, köpa ett svindyrt hus som du spenderar resten av ditt liv genom att betala av, skaffa barn för att sedan spendera en tredjedel av ditt liv genom att jobba, tills du är så gammal och så trött att du pensioneras. För att sedan spendera resten av ditt liv där du önskade att du vågade mer och gjorde alla dom där sakerna som du alltid ville göra. Och, that's it. 5 veckors semester per år. Och jag vägrar att vara en del av det.

Förstå mig rätt, det är absolut INGET fel med att leva sitt liv såhär, om det gör en lycklig och det är det man vill. Men för mig? Na-uh, det är inget för mig. Jag har en stark känsla inom mig att jag vill mer, jag vill leva mitt liv på mina villkor och jag vill se mer, göra mer och uppleva mer än vad Sverige och Göteborg har att erbjuda mig.

Jag var fast på ett jobb som jag i princip drog mig för att gå till, där jag inte kom någonstans, jag jobbade så mycket att när jag väl var ledig var jag alldeles för trött för att hitta på något, jag vaknade upp med en känsla av att något saknades, jag gick och la mig helt slut och utmattad efter jobbet och att ha spenderat all ledig tid på att jobba med mina sociala medier (som jag absolut älskar men inte hade tillräckligt med tid till), fick lön, betalade räkningar, sov, åt och så allt all over again and again and again. Månad in och månad ut och jag får lite klaustrofobisk känsla nu när jag tänker tillbaka på hur länge jag levde så. Äta, sova, jobba, betala räkningar on repeat och jag kom ingenstans. Jag brukade ibland tänka "är detta allt? Är det såhär resten av mitt liv kommer se ut?".

DÄRFÖR, har jag gett upp allt som har med bekvämlighet, säkerhet och rutiner att göra på både gott och ont. Det är svårt att vara ifrån sina älskade och nära men samtidigt är det priset jag har fått betala för min lycka, för mina mål. Därför, har jag valt att känna mig hemma vart jag än kommer och därför har jag bestämt att hela världen är mitt hem och jag älskar det. Jag älskar känslan av att vara fri, upptäcka nya delar av världen och träffa fantastiska människor från olika kulturer med olika värderingar och åsikter som lämnar spår inom mig. Det finns så mycket att lära sig av andra människor och oj vad jag älskar att lära mig nya saker. Jag är nyfiken över hur olika alla lever sina liv på i olika länder. Jag älskar att hoppa upp ur sängen varenda morgon som ett litet barn på julafton redo att ge mig ut och jaga mina drömmar. Jag ska resa tills jag inte vill resa mer. Hur länge? Ingen aning, det får vi se. Jag kommer för att göra allt dom sa till mig att jag inte kunde göra. Jag vill visa att du inte behöver följa strömmen om du inte vill.

Såvitt vi vet så har vi bara ett liv, så det bästa du kan göra är att leva ditt liv precis som du själv. Inte lyssna på vad andra säger att du "ska" göra eller hur du "ska" vara för att passa i i normen. Bara för att alla andra pluggar efter gymnasiet så behöver inte du göra det. Lev inte andras liv. Och lyssna inte på vad alla andra säger, inte vad dina föräldrar säger, inte vad internet säger, vad du har läst någonstans eller vad den där kompisen säger att du bör göra. Bara du vet vad det är just du vill göra med ditt liv. Tänk igenom vad du vill göra och gör exakt det.

All lycka till och all kärlek till dig xx Maawl.

- - - - - -


I will be honest, I have been putting off writing this post for a very long time. Why? Mostly because I am scared it will come out the wrong way or that my message won't come across the way that I want it to. But also because this means so incredibly much to me and because hopefully I can keep doing this for the next few years going forward.

Something happened this year. Something inside me changed. I traveled to Morocco with my 3 girlfriends in January and little did I know how much that trip would change me. The feelings it would wake inside of me and the new realisation I would have, but most of all: that I would realise what I wanted to do with my life. What is worth something and what is not worth something. After an eye opening trip, having said good bye to my friends who all went in different directions (one to New Zealand, one to England and one to Scotland) I was all by myself at Stansted airport feeling empty and alone like I always do after an amazing and life changing trip. I knew then that nothing would be the same ever again.


Ever since I was little I have always had a really strong need to be different. I don't know where it has come from but for as long as I can remember I have always done the opposite to my friends and family. Whenever I asked my Mom questions like "should I wear the yellow or the pink dress?" for example, she would answer pink. Of course I would go for the yellow one. My Mom has always said to me "there is no point asking for my advice because you always do what you want to do anyway" haha.

So maybe that has something to do with it. Maybe that is why I have decided to go against the grain and give up my job, my apartment and all of the belongings and stuff that I have ever owned and thrown myself out into the world to find my life, catch it and never let anyone decide over me ever again. There are many reasons as to why I decided to give up on my old life and start my new traveling life and one of them is because I don't want to be like the rest. Society is built by the "golden rule" which tells us to go to school, graduate, get a job, a car, maybe a dog or a cat, buy a ridiculously expensive house and spend the rest of your life paying it off. Get kids and then spend one third of your life working until you are so old and so tired that you have to retire. And then spend the rest of your life wishing you had done all those things you always wanted to do. And that's it. 5 weeks of holiday per year. And I refuse to be a part of it.

Understand me right, there is NOTHING wrong with that and if it makes you happy then you should absolutely go for it. But for me? Nah-uh, that just isn't for me. I have a strong feeling inside that tells me that I want more. I want to see more, do more, live life on my own terms and discover more than what Sweden and Gothenburg has to offer.


I was stuck at a job that gave me nothing and where I didn't get anywhere. I worked so much that when I had a day off I was too tired to do anything. I used to wake up with a feeling that something was missing and went to bed feeling tired and completely exhausted after work after having spent all my free time on my social media channels (which is something that I absolutely love but just didn't have enough time for), got paid, paid my bills with nearly all of my money, slept, ate until it all started over again and again and again and again. Month after month after month and I get a little claustrophobic now thinking back at how long I was letting this go on for. Eat, sleep, work repeat and not getting anywhere. I used to think "Is this it? Is this what the rest of my life will look like?".

WHICH IS WHY I have given up everything that is called comfort, safety and routine both good and bad. It is hard to be far away from your loved ones and everyone that means a lot to you but that is the price I have to pay for my happiness and for my goals. That is why I have chosen to feel at home wherever I go. The whole world is my home now and I love it. I love the feeling of waking up full of joy just like a child on Christmas Day and to skip out of bed ready to go out after my dreams. I am going to travel until I don't feel like traveling anymore. How long? No idea. We will have to just see. I am coming for everything they said I couldn't have or do. I want to show you that you don't have to be or do what the rest are doing if you do not want to.

As far as we know, we only have one life so the best thing you can do is to live it on your terms. Not listen to what other people say you "should" do or "should" be. Just because everyone else is studying at university doesn't mean you also have to. Don't live someone else's life. And don't listen to what other people tell you, or what your parents tell you to do. Or the internet, what you read somewhere or what that friend is telling you that you should do. Only you know what you should do. Think through what you want with your life and go do exactly that.

Best of luck and lots of love xx Maawl.


  • Nära Jungutbatu, Nusapenida, Klungkung Regency, Bali, Indonesien

Gillar